Historia

Lite historik om EMBK

Berättad av 
Bengt Filling
medlem nummer 38s

Före klubbens bildande fanns det några gubbar, som själva byggde sina båtar.

Varvsbyggda båtar rynkade man på näsan åt. Även en del motorer byggdes genom ”fuskjobb” på industrierna.
Det var bland annat populärt att såga itu en gammal T-Fordsmotor för att göra två tvåcylindriga motorer av den. 

Första hemmahamnen var Strömsholmen. Jag kan förstå att  det var populärt att ha båten där. 
Gubbarna sa hemma att dom skulle till båten, men i själva verket satt dom på restaurangens veranda 
och drack punsch.

När lördags passet på jobbet var slut, kl. 13, knallade man till båten med kärring och ungar för att 
påbörja färden till Mälaren.
Första slussen vid Faktoriet. Sen drog man full gas (ca 5 knop) mot Torshälla,
där väntade man på broöppning före Slussen. 
Väl kommen ut på sjön styrde man mot Räfsgarn, där man förhoppningsvis var framme vid 17-tiden.
Presseningar spändes upp mellan träden, som regnskydd åt familjen, (undrar vad dom sov i eller på?). 
När grovjobbet var överstökat, hände det att gubbarna tuffade tillbaka till Torshälla Stadskällare,
för att få något till livs. Man kan gissa vad!
Söndagen kom och vid 12-snåret var det dags att starta hemfärden.
Det tog längre tid att slussa upp i motström.

Klubben bildades och man hyrde Flässjan som klubbholme.
Där blev det modernare tider. 
Man tältade, var och en hade sin bestämda plats med tillhörande källargrop som man förvarade 
maten i varma dagar. 
Det blev också närmare för herrarna till Torshälla Statt.

Krigsåren kom och vi fick inte åka med motor. 
Några riggade då med segel, en av dem var Liljeberg som hade gaffelrigg på sin båt. 
Han seglade ofta om segelbåtarna och då kunde man se att det bubblade i aktern och att avgasröret
var vinklat under vattnet.
Gengas-Lasse körde på gengas, så också Slip-Nisse Eriksson.
Gamle Joe framfördes med någon slags gasmotor.
Ja, det var tider det. 

Mitt första minne av slipen är att den låg strax uppströms nuvarande bron vid Värmeverket.
Där fanns räls och tralla, inget spel, men med en lång grov tamp som alla tog tag i och drog 
upp båtarna med.
Vikten på båtarna var ju inte vad den är idag. 

Sedan flyttades slipen till en plats där nu bilprovningen ligger.
Gasverket var igång och kolpråmar gick upp och lossade sin last. 
Det fick till följd att massor av koldamm belägrade båtarna över vintern.
På den nya slipen var det moderniserat. Det fanns ett spel med två vevar för att dra upp båtarna med. 
Det byggdes också en varvsbyggnad. Där den första båten byggdes 1945 av Inge Malmström.
Den båten är lika fin än idag. 
Ett tiotal båtar byggdes, även reparationer utfördes. 

1966 stängdes Vallbybron och slussarna, vilket fick till följd att vi måste flytta ännu än gång.
Vintern hade varit hård och man fick spränga isen i kanalen för att båtarna skulle komma ut.
Ett nytt slipområde måste till och det blev ett provisorium nedströms det nuvarande.

1967 blev Sävholmen ledig. 
Eftersom båtarna blivit fler och för stora för Flässjans hamn, beslutades det att hyra “Sävis”.
1972 utfördes muddringen av hamnen och muddermassorna lades upp där grillplatsen är nu.
Bryggor byggdes och så småningom ersattes de av pontonbryggor som tillverkades av medlemmarna. 
Mycket av arbetena utfördes vintertid, det hände att 15-20 personer övernattade i huset.
Muddringen betalades till största delen av inkomster från Bingo i Folkets Park.
Dessutom fick klubben ett ränte- och amorteringsfritt lån av Kommunen.   

I slutet av 60-talet bildades också en ungdomssektion.
Där lärde sig ungarna en del sjukvård, att splitsa rep och att göra enklare knopar. 

På 50-talet bildades en damklubb som bidrog ekonomiskt genom lotterier, 
korvförsäljning på slipen och auktioner på egenhändigt tillverkade alster.
Med dessa pengar inköptes bl.a. den första traktorn. 

Ja, det är vad jag kommer ihåg och hört berättats. 
Jag hoppas att historien skall leva vidare till kommande generationer. 

Bengt Filling